Flytt
Så var det officiellt. Jag flyttar till Skellefteå!
Jobb är fixat och lägenhet är fixat. Vad är inte fixat? Ja...ni vet :)
Det känns lite spännande faktiskt. Det är trots allt 13 år sedan man flyttade ifrån trakten. Och man har ju inte upplevt speciellt mycket vardag under de veckor man vistas där uppe varje år. Och vad är sig likt och vad är inte det? Det är ju heller inte så många som man lyckats behålla kontakten med under alla dessa år. Men en del känner man ju ändå och det är inte fy skam! Och det är kanske lättare att återetablera sig i sin hemtrakt än att komma in som utböling i ett litet, slutet (eller ska jag kanske säga uppdelat) samhälle. Jobbet har ju varit roligt, omväxlande och stimulerande för det mesta och man har ju lärt känna en del folk under åren, speciellt under tiden som singel. (En viss herr E. trodde jag flyttade pga. arbetskamraterna. Vet inte var han fått det ifrån? Visst är man väl inte världens mest lättillgängliga person. Men ändå). Nej, det är inte helt lätt att lämna jobbet jag har. Men Ludvika som stad? Ja antydan ovan säger väl det mesta. Har alltid upplevt staden som tudelad. Det finns en värld kring jobbet och människorna som jobbar på ABB. Och en värld utanför. En värld av skinnvästar och jeansjackor och adidasbrallor och foppatofflor och en inte speciellt välljudande dialekt. Dalmålet runt Siljan är ju så fint. Varför ska man då låta så gnällig här nere? (struntissue, men ändå...)Jag har aldrig lärt mig att förstå denna värld. Kanske har jag sett det jag velat se. Jag vet inte?
Men iaf. Jag tror denna förändring är till det bästa. Jag hoppas det iaf. För det känns som livet här har mest har varit en skiva som gått på repeat - äta, jobba, sova. Förhoppningsvis får jag in lite andra rutiner i mitt liv i Skellefteå. Jobba lite mindre och ha energi att ägna mig åt mitt liv utanför jobbet. Kanske leder det till något bra?
För övrigt så är jag helt såld på Volbeats "Guitar Gansters & Cadillac Blood"! :)
Jobb är fixat och lägenhet är fixat. Vad är inte fixat? Ja...ni vet :)
Det känns lite spännande faktiskt. Det är trots allt 13 år sedan man flyttade ifrån trakten. Och man har ju inte upplevt speciellt mycket vardag under de veckor man vistas där uppe varje år. Och vad är sig likt och vad är inte det? Det är ju heller inte så många som man lyckats behålla kontakten med under alla dessa år. Men en del känner man ju ändå och det är inte fy skam! Och det är kanske lättare att återetablera sig i sin hemtrakt än att komma in som utböling i ett litet, slutet (eller ska jag kanske säga uppdelat) samhälle. Jobbet har ju varit roligt, omväxlande och stimulerande för det mesta och man har ju lärt känna en del folk under åren, speciellt under tiden som singel. (En viss herr E. trodde jag flyttade pga. arbetskamraterna. Vet inte var han fått det ifrån? Visst är man väl inte världens mest lättillgängliga person. Men ändå). Nej, det är inte helt lätt att lämna jobbet jag har. Men Ludvika som stad? Ja antydan ovan säger väl det mesta. Har alltid upplevt staden som tudelad. Det finns en värld kring jobbet och människorna som jobbar på ABB. Och en värld utanför. En värld av skinnvästar och jeansjackor och adidasbrallor och foppatofflor och en inte speciellt välljudande dialekt. Dalmålet runt Siljan är ju så fint. Varför ska man då låta så gnällig här nere? (struntissue, men ändå...)Jag har aldrig lärt mig att förstå denna värld. Kanske har jag sett det jag velat se. Jag vet inte?
Men iaf. Jag tror denna förändring är till det bästa. Jag hoppas det iaf. För det känns som livet här har mest har varit en skiva som gått på repeat - äta, jobba, sova. Förhoppningsvis får jag in lite andra rutiner i mitt liv i Skellefteå. Jobba lite mindre och ha energi att ägna mig åt mitt liv utanför jobbet. Kanske leder det till något bra?
För övrigt så är jag helt såld på Volbeats "Guitar Gansters & Cadillac Blood"! :)
Kommentarer
Trackback
